Rädsla är det absolut största hindret för att lyckas i din personliga utveckling. En del kanske inte håller med mig. Och pratar vi om en ytligare utveckling, att gå en utbildning eller kurs i något, att prova på något spännande som prövar ens gränser etc så är inte rädslan det största problemet. Men pratar vi om en djupare personlig utveckling är det många som blir rädda. De själva skulle kanske inte kalla det rädsla själva, men rädsla är det.

Utveckling handlar nästan alltid om förändring. Och att förändra sig själv har visat sig vara lite läskigt. De allra flesta “spelar” en roll i samhället. Många beskriver denna roll när de ska förklara vem de är. Jag är läkare, lärare, ekonom, förälder, journalist, säljare eller annan valfri yrkeskategori. Eller jag är sportfåne, datanörd, musiker, globetrotter eller annat valfritt intresse. Andra roller är inte lika uttalade men likväl etablerade hos individen. Jag är fröken duktig, den omtyckta, den smarta, den framgångsrike, den hjälpsamma eller varför inte den utstötta, den utsatta eller rebellen. Vad det än må vara för roll som varje person identifierar sig med så skapar detta en form av trygghet. Detta oavsett hur negativ än rollen må vara. Det kan nämligen förklara vem jag är och gör att jag vet min roll i samhället.

Det samma gäller olika invanda beteenden, rutiner, tankemönster och egenskaper. Oavsett hur osmickrande eller destruktiva dessa egenskaper och mönster än må vara så anser vi att detta är jag, det är sådan jag är. Och att förändra dessa ting, att förändra sig själv, att utmana vem jag är och för en stund släppa taget om denna “trygghet”, är läskigt och många blir mer rädda än vad man hade kunnat vänta sig.

När man börjar jobba med sig själv så måste man först och främst identifiera vad man behöver jobba med, vad som behöver utvecklas. Man börjar då ofta starkt ifrågasätta dessa roller, beteenden, mönster och egenskaper. Rädslan börjar sakta smyga sig på.

Ifrågasättande brukar dock gå ganska bra i jämförelse med själva förändringen. Utveckling kräver förändring och vi vet ju alla hur förändring brukar mottas. Hur reagerar vi när det föreslås förändring på jobbet eller i samhället? Bromsklossarna på. Ett extremt vanligt beteende, som kan tyckas lite konstigt, för förändring är en av det få saker vi kan vara säkra på här i livet. Saker och ting förändras. Men vi vet vad vi har och det känns tryggt. Så på med bromsklossarna även när vi själva ska utvecklas, om än lite i smyg, för utåt sett vill ju de allra flesta utvecklas och förändras.

Men rädslan har satt fart på tankarna. Vem är jag om jag inte är den där idrottande nörden längre? Vem är jag om jag slutar vara den otursdrabbade, utstötta problem-ungen? Tänk om ett ändrat förhållningssätt resulterar i att omgivningen inte anser att jag är framgångsrik och smart längre? Det vill jag ju vara. Tänk om mina förändringar resulterar i att jag inte är lika omtyckt längre. Jag vill vara omtyckt. Vad ska andra tycka? Etc. Tankar som sätter käppar i hjulet, till den grad att många faktiskt väljer bort förändringen och fortsätter i samma spår. Man blir rädd för förändringen och fortsätter därför med sitt bekväma och “trygga” jag. Även om en förändring skulle resultera i att jag mår bättre och blir mer balanserad och harmonisk. Men kanske framförallt lyckligare. Rädslan är tyvärr starkare.

För personlig utveckling handlar om att förändra beteenden- och tankemönster i syfte att må bättre. Man kan utan problem fortsätta vara framgångsrik, tjäna pengar, vara omtyckt, träna som en dåre etc. Men man gör det ofta av en helt annan anledning än tidigare och kanske framför allt, man identifierar sig inte med det. Man låter heller inte sin roll i samhället stå över sin egen hälsa och sitt välmående. Men rädslan får oss ofta att tro att ändrar vi oss kommer vi förlora allt vi hade tidigare.

Nu hör till saken att denna rädsla är ganska sofistikerad och manipulativ, så det är långt i från lätt att upptäcka. Den smyger sig på. Och vi alla har den. Så en av de viktigaste frågorna för din personliga utveckling är – Vad är du rädd för?